Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019

onsdag 13 juli 2016

Riktigt väl rutet Jennifer

Många mediala inlägg kring Jennifer Anistons svar på tal i graviditetshetsen idag. Har läst ett par. Länkar till ett inlägg här. Gillade att Jennifer har gjort saken till en större grej än bara kommentarer och spekulationer kring hennes utseende och möjliga graviditetsmage och så gillade jag själva dethär inlägget... MTV:s text Lapsettomuus ei ole utelun aihe tar avstamp i Anistons kommentarer, och blir ett fint inlägg kring barnlöshet utgående från det. Om det att barn"skaffning" och graviditet, eller nån annans civilstånd, inte är något man kan lägga sej i och kommentera. Om att det är en privatsak som inte hör nån annan till. Att det alltid är den personens sak att ta upp - om hen själv vill det... Huruvida man är singel, tillsammans med någon, har barn eller inte har barn - det definierar inte en som människa. Ens värde hänger inte på nåt av det. Och det är aldrig okej att försöka pracka på nån annan det liv som man själv anser är "rätt", för den andra kanske har helt andra tankar, och är helt nöjd med saker som de är. Som jag, t.ex, då det gäller att vara singel. Eller hinder, som kan vara såå väldigt jobbiga, och som gör alla frågor och kommentarer väldigt tunga. Som jag t.ex, då det gäller ofrivillig barnlöshet. Så bättre att låta bli att spekulera och kommentera, bara lugnt inse att alla har rätt till sitt eget privatliv utan att nån kommer och kommenterar. Om jag/nån själv tar upp saken, då är det okej att fråga. Men kanske allra helst bara lyssna... Jag är öppen med saken, så diskussion är ok, men jag sku ändå inte vara så glad åt att folk runtom mej spekulerar öppet i saken. Hellre då prata om det med mej. Men eftersom det är en så pass känslig sak så krävs det ju nog en stor portion finkänslighet där... Bäst i sammanhanget är kanske att fråga "hur är det?", och så får jag välja själv i vilken form jag svarar på det. Och råd behöver jag inte. Eller förslag om vem jag kunde tänkas vara ihop med. Nej tack... Jag vet vilken väg jag vill gå och är riktigt på riktigt helt nöjd med den. Helst sku den naturligtvis få sluta i graviditet och barn, men om inte så har jag gått den väg jag behövde och ville och fortsätter på en annan väg sen... Anyway - jag håller fullt med Aniston om att ingen kvinna ska definieras utgående från om hon är ihop med nån och har barn - en kvinnas värde är precis lika fullt även om hon skulle vara singel och barnlös. Jag ser mej inte som på nåt vis mindre värd, trots avsaknad av både man och barn. Inte ens fast jag inte kan få barn med egna celler anser jag att mitt värde sjunkit, överhuvudtaget. Mitt värde, liksom alla andras, ligger i mycket mer grundläggande saker än så. Värdet - det bara har du.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar