Lite slängar av social fobi

Jag är lite i eremitläge just nu. Som det brukar på sommaren så händer det en hel massa, jippon och konserter och teater och gudvetallt... Allt möjligt. Alla dagar nåt om man så vill. Men jag vill inte. Det är flera saker denhär veckan som jag normalt sku ha farit på. Som jag brukar vara på. Men jag vill inte. Har inte lust, och orkar inte. Känner mest bara för att vara ensam. Att göra ingenting. Delvis för att få ta det lugnt, men också delvis för att jag inte alls känner mej bekväm i sammanhang just nu. Jag är aningen för skör för att gå med på något stort evenemang och smalltalka med folk, och annars hänga där ensam. Jag klarar inte det just nu. Har inte lust. Fundera lite att borde jag tvinga mej ens nånstans, när det handlar om en känsla av att jag inte klarar... Men kom sen till att just nu måst jag ju inte nånstans, så är väl okej då att gå med det som känns bäst. Att mest bara vara här. Det är en trygghet som kanske är delvis inte helt fiffig, men samtidigt så är det just nu antagligen det jag behöver... Bara få vara... Jag är okej med att träffa folk en och en, eller en vängrupp där alla känner varandra. Det klarar jag, det känns (oftast iaf) bra. Men större sammanhang har jag svårt med. En liten släng av social rädsla, eller osäkerhet. Så just nu är jag bara på lande, och tänker tillåta mej att vara det. För stunden är det så det känns. Och det går jag enligt nu.