Snart måst jag bestämma

Har inte funderat speciellt mycket på fortsättningen, bara vetat att det är självklart att den kommer. Med två embryon i frysen är det ju inget annat än att kolla dem. Sen. En i taget. Eller, helst bara ena förstås nu. Anyway... Har svarat på folks frågor om tidtabell att det ser jag sen. Bestämmer när jag måst. Börja i första möjliga eller skjuta upp? Enligt känslan och orken sen, har jag sagt hela tiden. Snart måst jag bestämma. Snart borde den cykel som är första möjliga sätta igång. Och då måst jag veta svaret. Så idag, för första gången, har jag funderat. Hur vill jag göra? Och jag vet inte. I sej spelar ju tidpunkten inte så stor roll, men måst ju ändå bestämma en sådan. Nu eller först senare? En del av mej tycker att nå - lika bra kör vi nu och får det undan, har fördel av att det är sommar och lite lugnare tempo, ser framåt istället för på misslyckandet i förra... Och jag har ju nog i det stora hela kommit över den värsta sorgen - även om det ännu självklart kommer att dyka upp... Men kan ändå inte vänta på att det helt har försvunnit, för det tror jag nog inte att det gör. En annan del av mej undrar om jag är färdig för det. Om jag står tillräckligt på fötter nu. Om jag på nåt sätt alls är tillräckligt väl rustad för det (och helst då bättre än senast dessutom, när det då gick såhär). Och vad som sen är bättre? Blir nåt bättre av att jag väntar?? Kanske, men antagligen inte. Sist och slutligen tror jag att det nu rätt mycket kvittar när vi sätter in följande. Det går sen ändå som det går, och det kan jag inte (eller åtminstone i mycket liten mån) påverka. Så lutar åt att det bara är att våga hoppet, och acceptera att om det går och hur det sen går ifall det lyckas inte är nåt jag kan göra nånting åt... Antingen flyger jag eller så faller jag... Så är det, när jag än bestämmer mej för att hoppa. Nån/några dagar kvar tills jag måst bestämma. Nu eller först senare? Och hoppas att känslan då säger vad som är "rätt".