Lite om mående, och sånt

En ledig vecka över. En vecka spenderad mest på landet, på egen hand. En vecka som framför allt varit väldigt skön, och väldigt välbehövlig. Jag har tagit en paus mest. En paus från tankar, från jobb, från känslor, från göranden. Har mest bara varit. Läst en massa, gått promenader i skogen, tagit det lugnt. Och jag har faktiskt njutit en hel del. Av att vara ledig, av att sitta ute, av solskenet när det funnits här. Av att känslan varit så pass lugn, så pass positiv och så pass tillfreds. Sen pendlar det ju som vanligt. Och det behövs väldigt lite för att känslan ska svänga och vara en helt annan. De senaste dagarna har igen varit tyngre, dystrare och mörkare. Jag har känt mej vemodig, sorgsen och allmänt såå less på alltihop. Ensam också. Känner mej inte ensam när jag mår bra, men gör det när jag mår dåligt. Sen så svänger det igen, småningom. Är ju van vid det. Ändå är det tungt när man är där nere i svackorna. Får ju bara acceptera det. Och vara förberedd på att de kommer. Andas lugnt, och ta en dag i taget. Idag har jag anat en svängning tillbaka till lite lättare känsla igen.

Och ja... Har suttit rätt mycket framför kakelugnen. Inte bara för att det där är varmt och skönt, utan också för att jag där har känt en närhet till dej... Skicka ju iväg brevet jag skrev den vägen, och även om jag vet att hen inte finns närmare där än annanstans - lika mycket i mitt hjärta överallt - så känns det just nu ändå som att jag där är insvept i värme - inte bara från kakelugnens glöd utan också från dej. Och det känns ombonat och tryggt och nära. Så just nu är det en tröst att sitta där. Just nu kanske jag behöver det. Så hur väl jag än vet att det verkligen inte ökar nån närhet så accepterar jag känslan och går enligt den. För att den känns bra. Också annars kan jag känna en närhet till dej emellanåt, men där är den så lätt att få tag i, på nåt sätt. Jag har accepterat att du inte kommer, och kan oftast tänka på det utan kraftig sorg, men det finns nog mycket vemod kvar i det iallafall. Och stor saknad. Så all känsla av närhet jag kan uppbåda känns just nu bra. Speciellt den varma och ombonade just där. Värmen har behövts här i kylan, men jag har liksom också behövt den rent mentalt.