Behöver du instruktioner?

Vid middagsbordet på midsommarfesten igår utspelade sig en diskussion som helt höll på att knuffa mej ur balans. Jag var på inget vis indragen i den, men den drog mej med sig in iallafall. En av killarna i gänget konstatera att han och hans fru borde ta hand om ett annat pars två barn ett tag så att "dom sku få lite arbetsro", och insinuera att dom sku "fixa" flera barn. Nej, det blir nog inga flera barn sa dehär två, varpå sagda kille tyckte att han nog kan komma med instruktionsboken. Frun i paret tyckte då att "nej, jag är nog helt svart inuti här (och svepte lite med handen mot sin mage) så det blir nog inga flera". Där dog sen då den diskussionen, som verka bara vara vänskapligt retande, ut. Men i mej satte den sej... Jag satt där och kämpa med tårarna en god stund efter, försökte diskret torka dem ur ögonvrån innan de rann ner över kinderna, och fundera om jag borde gå in och låta dem komma, och avsluta festandet för min del nu. (Kunde kanske varit fiffigt iofs...) Men jag tog mej samman småningom, och fortsatt midsommarkvällen. I minnet satt sej nog den ordväxlingen iallafall. Jag tyckte det var verkligt tungt och jobbigt, inte bara för att min egen situation är som den är utan också för att tänk om de två som fick dedär kommentarerna bara slängda åt sig har försökt men inte fått...? Man kan ju aldrig veta. Något så oskyldigt menat kan såra så djupt, eller vara så verkligt tungt för den andra. Och för sådana som bara sitter bredvid dessutom. Det var inget vidare roligt just då, ska jag säga. Och detdär med alldeles svart inuti kändes skrämmande. En bild av förkolnat och oanvändbart, som ju är en del av min rädsla. Äggen obrukbara, och vad om det ändå också är så att resten av fabriken inte heller fungerar...? Kan bli gravid, det märkte vi ju, men kan det sen också hållas? De tankarna och den oron väcktes nog till liv lite igen där igår. Men - inga svar finns, så det är ju bara att acceptera, försöka igen, och hoppas... Men jag hoppas verkligen att jag var den enda som behövde reagera så på de kommentarer som kom. Jag sa inget, men midsommar är nog inte det rätta tillfället. Och var ju inte heller mej de var riktade till, och kan inte ta upp nånting som kanske är känslig för nån annan. Ifall de faktiskt delar min erfarenhet kring att inte lyckas. Anyway, en mycket jobbig diskussion att följa med. Men tror ingen märkte nånting.