Min barnlängtan-story

Via Simpukka kom det en förfrågan om att skicka in berättelser kring barnlängtan till Väestöliitto. Nappade på, bara för att det är intressant att formulera sådant, och skickade in min. Såhär blev den;

Jag har alltid vetat att jag vill ha barn, men ett parförhållande har aldrig varit lika viktigt. Visst var det också min plan a, eftersom det nu är så som familjebildning normalt brukar se ut. Först när jag fyllt 30, utan att en lämplig partner dykt upp, började jag fundera på att det kanske är meningen att jag ska bilda familj på egen hand. Efter en viss tankeprocess kändes den lösningen faktiskt som en ännu bättre lösning för mej - en ny plan a. Barnet får vara viktigare, och det är helt bra såhär, när jag egentligen trivs bäst som singel. Så fast beslutet krävde eftertanke och det var ett stort steg att ta kontakt med kliniken så kändes det sen som en självklarhet. Men tyvärr var det inte riktigt så... Efter en lång vårdprocess är barnlängtan lika stark, och det är fortfarande lika självklart att det är rätt för mej att försöka få barn på egen hand. Men sedan kan jag bara hoppas att vården i nåt skede också ger upphov i det barn jag så innerligt längtar efter.