Gravid / inte gravid

Det är frågan. Ingen annan fråga är så viktig som den. I en sånhär fertilitetsvårdsprocess alltså... Eller för all del i det parförhållande där man på egen hand försöker och hoppas. Finns längtan efter barnet där så är hoppet det man lever på, och frågan om graviditeten har kommit till eller inte är det som mest av allt snurrar i hjärta och hjärna. Gravid eller inte? Tanken på det första tänder en spirande och sprudlande glädje, tanken på det senare för en till sorgens och besvikelsens avgrunder. Och efter varje försök hoppas man. Innerligt. Även om man försöker hålla tankarna på annat och låta saken ha sin gång. Lyckas emellanåt, men sen är man nog där och undrar igen... Gravid eller inte?

En fördel med att vara singel i det hela är ju att man helt klart vet när det åtminstone inte har kunnat gå - man kan hoppas och förtvivla bara de cykler där en insemination/ivf har gjorts. Om inte så kan man ju vara säker på att man inte behöver fundera. Och det är rätt skönt. Jag behöver inte undra varje månad om mensen tänker dyka upp eller inte. Bara då när vården är igång. Blir ju lite respit emellan... Finns månader där frågan inte alls behöver dyka upp. (Fast för all del, då också kan man ju förstås ibland komma på att fundera ifall föregående månads test faktiskt visa rätt när det var negativt...?) Men är ibland förskonad för oro, förhoppningar, funderingar och alla andra tillägg till den väntan.

Ändå är just den väntan nästan den lättaste, den innan testet, fast det då är mest som står på spel. Men i väntan mellan insemination/insättning och graviditetstest/mens kan jag inget göra. Då är saken i andra händer. Jag får bara försöka ta det med ro, och hoppas. Hoppas, hoppas. Där innan är det i viss mån upp till mej, med räknande av dagar och sprutande av hormoner och annat. Saker att hålla reda på, vilket ger en viss stress. Hur man än försöker ta det också med ro. Men sen. Sen har jag stoppat fötterna i jorden och läkaren har vattnat och så är det bara att vänta och se om nåt slår rot och börjar växa. Bara att vänta. "Bara." Med en innerlig bön om att det nu sku ha lyckats. Snälla!?

Nånstans inombords finns ändå alltid frågan. Varje gång. Gravid eller inte? Nehej. Inte.