Idag var det filmen Julie & Julia som fick mej att börja gråta. Eller, två små ögonblicksbilder ur den. Som visade hennes (Julia Childs, eller väl snarare Meryl Streep i rollen som Julia Child) sorg och saknad, först i mötet med en barnvagn och sedan vid nyheten att hennes syster var gravid. Tydligen ofrivilligt barnlös hon med, Julia. Och jag kände igen mej. Kände med. Otroligt hur ont det kan ta, hur stor sorgen och längtan kan vara. Även om man också är glad. Så då var jag där igen. I den sorgen.
Jag känner igen det i din blick.
Sorgen som river i också ditt inre.
Som fyller ditt hjärta med oro och gråt.
Som får andningen att stanna en sekund.
Längtan så stor att den överskuggar allt.
Önskan så innerlig, men ännu ouppfylld.
Jag vet hur det är, vill jag säga. Jag vet.
Det tomrummet ekar från dej till mej.
Jag känner igen det. Jag känner det.
Är så ledsen att du gör det med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar