Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019

måndag 9 oktober 2017

Familjelyckan i presidentpalatset

Dagens stora nyhet kan knappast undgått många här i landet. Babynyheter har en tendens att få alldeles enorma proportioner, i jämförelse med det mesta andra. Men trevligt är det ju förstås. Trots att jag ännu också ofta först reagerar med ett lite irriterat och onyanserat jaha, just så... Har nog inte annars nåt alls att säga om presidentparets kommande familjeökning, men vill lite kommentera sättet de berättade om saken på. Eller, orden de använde. För det talades inte bara om att barnet är påväg nu, utan också att det är ett länge efterlängtat barn och att vägen till hens tillkomst inte har varit lätt. Och det tycker jag är så superfint! Ofrivillig barnlöshet och kampen för att få ta emot ett barn är ju fortfarande rätt tabu, så att ett såhär pass synligt par med några korta meningar alldeles sakligt låter folk veta att barnet de snart äntligen får inte kom till sådär bara - det är verkligen värdefullt! Inga stora snyfthistorier eller detaljer, men det är bara bra tycker jag, åtminstone såhär som första nyhet... Istället ett kort och sakligt meddelande, som ändå mellan raderna bar på ett så enormt och känslomässigt budskap. Glädjen över barnet, och en liten blick på kampen de haft för att komma till detta nuläge. Tummarna upp för den öppenheten! Fint att barnlöshet också här får lite synlighet.

"Om allt går som väntat växer vår familj i februari 2018. Vi har längtat efter och önskat oss ett barn i flera år. Under åren har vi mött många motgångar. Därför har den första tiden av graviditeten varit glädjefylld, men också en känslig tid."

Och jag tänkte igen på hur enormt tungt det måst vara att som en så offentlig och synlig person i hemlighet ha en sånhär kamp där i bakgrunden. Att kanske tvingas ställa sej ute i offentligheten just när inte heller denna månad..., eller efter ett missfall, eller vad det nu kan ha handlat om... Jättetungt ren utan en så stor synlighet och roll-press. Kan och vill inte ens föreställa mej... Och unnar dem nu innerligt den (kanske nog ännu aningen oroliga) lyckan. Väldigt mycket sagt på ett kort och sakligt meddelande, som får åtminstone den som själv varit där att känna med dem. Och innerligt hoppas med dem att allt nu "går som väntat".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar