Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019

torsdag 29 december 2016

Ännu ett år tar slut just

Två dygn kvarstår av 2016. Vart for det året liksom!? Samtidigt innerligt skönt att det tar slut. Igen ett år som inte direkt varit lätt. På det globala och nationella planet har det inte riktigt känts som att riktningen varit positiv och uppmuntrande. Förändringarna under året har mest varit skrämmande. Visst har det också funnits fint och vackert och trevligt, men på nåt sätt sååå mycket idioti och sorglighet och sånt som man liksom bara inte alls kan förstå.

Också på det privata planet har året mer varit tunga och jobbiga saker, för mej personligen och för folk runtom mej. Fertilitetsvården gav mej ett missfall och ett misslyckat försök. Och oönskad paus pga inneluften... Därmed uppfylldes inte heller den önskan jag hade vid förra årsskiftet - att 2016 sku få vara det år då jag får svar på min fråga - mamma eller inte... Jag hoppades att de sista skedena av fertilitetsvården sku rymmas inom detta år, så att jag sen sku kunna gå vidare, antingen som mamma eller utan barn. Fortfarande finns önskningen om och behovet av att få gå vidare, eftersom jag inte fick in alla tre pas under dethär året. Ingen större skillnad för all del, en månad eller två hit eller dit, men inom mej finns nog behovet av att veta... Av att kunna gå vidare, som mamma eller med annat.

Så, med allt detta i åtanke är ju nog inre önskningen liksom att det med nytt år kommer andra vindar. Oberoende hurdana, men helst på nåt sätt mer positiva än de varit i år (och åren innan). Så, med hopp om vackrare vyer bakom nästa krök - ett gott nytt år till oss alla!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar