Har nu haft lite möten och mailat runt en del, så nu verkar det som om saker faller lite på plats. Byter jobb, det gör jag, från 1.1. Men kommer att ha kvar lite av mina nuvarande uppgifter ändå, vilket ju känns trevligt. Främst för att jag får hålla kvar en del av dom personer som är så viktiga för mej.
Ett faktum som gjorde beslutet att byta lättare var att jag dom senaste par veckorna haft mycket mera symtom, så vågar inte lita på att jag klarar av att vara i utrymmena. Alldeles oberoende av vården. Det är dessutom lite så att nu räcker det. Helt oberoende. Jag orkar inte med mera inneluftssymtom nu!!
Men trots allt detta är det jätte, jätte sorgligt! Jag har tyckt om det jobb jag gör. Jag är specialiserad på just det. Och jag tycker såå innerligt om dem jag jobbar med. Så det är verkligen ledsamt att inte få vara där med dem!! Var där på visit idag, för att jag hade lovat. Och kämpade med tårarna hela stunden...
I min tambur står en papperspåse från Alko (Systembolaget i Sverige). Av någon orsak fastnar min blick alltid på texten "special bitter" uppe i ena hörnet. (Är väl nån sorts alkohol, men vad det är vet jag inte, så mycket vet jag om det.) Tänkte att det nu väl är lite det jag är just nu. Special bitter...
Har inte varit bitter på ett tag, men det dök upp i dethär sammanhanget igen. Pga luften tvingas jag göra ett beslut att lämna ett jobb jag vill ha, och det känns för jävligt emellanåt. I samma veva också annan bitterhet... Så - efter en lång paus finns just nu en viss bitterhet över att jag inte fått bli mamma.
Life is, elämä on, det är vad det är - och allt detdär. Men emellanåt måst man få tillåta sej att känna att ingenting är som man vill och allt är bara skit. Sedan plockar man upp sig och går vidare igen. Många är tårarna jag fällt över allt dethär just nu, och fler kommer de säkert att bli ännu. Det är inte kul.
Och så känns det så totalt overkligt. Som om jag sku vara i en liten bubbla, avskärmad från allt. Och fattar ingenting. Helt ofattbart alltihopa. Jag har slutat (sgs helt) från ett jobb där jag sku vilja vara. Och just nu bara hänger jag, i väntan på annat. Och hittar liksom inte riktigt fotfäste i det...
Följ med strömmen och se hur det blir, fick jag som råd. Och det är det enda jag kan.
Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019
Verkligen trist att du måste lämna en arbetsgemenskap du trivs i. Ska man dra det ett steg längre är det verkligen trist att det byggs dåliga hus, eller att bra hus renoveras dåligt. Annars skulle just det problemet inte ha funnits från första början. Där ser man vad byggnadsteknik har långt gående effekter på människors liv!
SvaraRaderaBra råd du har fått. Jag hoppas strömmen leder till något gott, i sinom tid.
Tack! Det hoppas jag med, på sätt eller annat och i en eller annan form. :)
RaderaOch detdär med byggnadsteknik... Just nu är vi ju verkligen i en värre soppa med allt sånt. Hus av olika slag överallt som har problem. Nya hus som ger ifrån sej mängder kemikalier, mellangamla hus som utvecklar mögel- och andra problem. Bara dom riktigt gamla, som ingen gjort nåt åt, är okej. Så undrar om man snart kan vara nånstans alls utan att få symtom. :(
Ja, det är ett elände det där! Det är så många som får problem av dåliga hus. Man skulle ju tycka att folk borde börja lära sig av tidigare misstag vid det här laget, men nu börjar energisparkraven ställa till problem istället, då allt ska vara så tätt. Jag är själv intresserad av gamla hus och byggnadsvård och skulle helst bo i ett gammalt smådragigt stockhus. Bor för tillfället i ett 50-talshus med obefintlig ventilation (det är byggt så, jag vet inte vad de tänkte på), mystiska plastmattor på golvet och möjligvis mögel i köksgolvet, så inneluften är inte helt okomplicerad här heller. Men våren 2017 ska läget kontrolleras ordentligt, materialen bytas ut till typ trä och papper och ventilation skall fixas. Det är synd att de riktigt gamla husen är så få och blir färre, för det är nog som du säger att de är de enda riktigt friska husen.
RaderaReagerar nån annan också på inneluften på ditt jobb? Jag menar, är det ens lagligt att ha folk att jobba i miljöer som de blir sjuka av?
Flera andra reagerar också. Arbete med att göra nåt åt saken är igång, men det är bara så långsamt att det inte hjälper mej i allt dethär, så var nu liksom lite tvungen att ta dethär beslutet, fast jag inte sku ha velat. :( Och att jag far gör bara allt värre för alla andra, så känns ju verkligen inte bra.
Radera