Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019

tisdag 6 december 2016

Igen lite misströstande

Denhär situationen är helt galen egentligen. Gör mej smått galen. Ena stunden helt klar med att mitt eget liv (och ett eventuellt barns) är mycket viktigare än jobbet. Nästa tänker jag att ett halvår hit eller dit nu sen inte spelar nånsomhelst roll... Sen funderar jag att det kan det ju för all del göra, för ingen vet vad som händer under ett halvår. Och sen tänker jag att skit i hela jäkla alltihopa. Det är alltför många frågetecken i dethär. Alltför många faktorer spelar in. Vården, jobbet, studierna, inneluften, tanden, framtidsplaneringen...

Kan inte veta före 4.1 om tanden är tillräckligt ok för insättning. Borde ha en plan för jobb under januari, som sen kanske måst skippas om tanden skjuter på vården. Och hittills inte direkt jättevettiga (all sides considered...) jobb för hela vårterminen, ifall jag nu sku köra på alternativet nytt jobb. Och vill inte bort men samtidigt har jag nu just såå svårt att se att jag sku klara av att vara hela våren på mitt eget jobb utan att ha svårt att tackla det faktum att jag pga inneluften sköt på mina egna innersta önskemål. Hur man än svänger sej, liksom.

Men, just nu misströstar jag med allt, och tänker att lättast är att bara vänta till sommaren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar