Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019
tisdag 27 december 2016
Familjeplanering, öhm?
I serien dök upp på Facebook kommer här en liten kommentar på en artikel som fick mej att se rött en stund. Julbaby börjar redan vara en sällsynthet, rubricerar tidningen Uusimaa sin artikel - Jouluvauva alkaa olla jo harvinaisuus. (Kan hända att du inte kan komma in på den via länken, om du inte prenumererar på tidningen. Via fb-länken fick jag nog upp den, så ev går det där.) Texten handlar om familjeplanering. To the extent of att bestämma när man vill föda sina barn. Det påstås t.ex. att många tajmar förlossning enligt mannens semester. Öh. Just så, tänkte jag... Och konstatera att det intressant och irriterande nog ingenstans (!!?) i artikeln nämndes att det kanske inte är sådär bara att planera, och att detdär med att alstra barn kanske inte alla gånger går riktigt som man hade önskat sej. Tyckte nog att det kunde ha tagits med där, ens i någon form. En såndär artikel ökar ju annars bara på pressen och sorgen för de barnlösa, och oförståendet hos folk runtom. Kände nog själv en rejäl portion frustration, måst jag säga. Helt ofattbart att en tidning kan skriva nånting såntdär!! Vah!?! I kommentarerna fanns liknande synpunkter, såg jag... Och om man nu mot förmodan måst berätta att allt fler familjer noggrant planerar när deras barn ska födas (och tydligen också lyckas med det!?) så kunde man nu åtminstone nånstans ta upp också svårigheterna som andra ställs inför i att överhuvudtaget få barn... Kanske kunde ge nån annan en liten mån ödmjukhet. Och kanske kunde öka förståelsen lite. Hela artikeln kändes väldigt fräck, och oförstående... Orättvisan här i världen är nog lite väl stor ibland, ifall det faktiskt finns folk som lyckas tajma barns födelse enligt makens semester eller önskad tidpunkt (och också tillräckligt många av dem för att det ska bli en artikel av det ju), medan andra, trots innerlig önskan och år av kamp, kanske finner sig tvungna att fortsätta sitt liv utan det efterlängtade barnet. I mitt sammanhang känns tajming enligt semester absurt... Är såå olika läge liksom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag kom inte åt artikeln, men av din beskrivning att döma så verkar nog vissa leva i nån slags naiv bubbla där livet kan planeras in i minsta detalj och allt kan kontrolleras. I bittra stunder har jag tänkt att för vissa verkar det gå just så, med studier, partner, jobb, barn, villa, vovve, volvo, bara att bocka av på listan. Jag tror inte det är bra för karaktären eller världsbilden om allt går som på räls HELA tiden. Det måste ju minska förståelsen för andra människors problem något oerhört. Men de flesta stöter väl nog på motstånd förr eller senare, i någon form. Bra så, även om det aldrig är roligt för den drabbade.
SvaraRaderaKanske lika så bra om man inte kommer in på den. Det var nog mest bara irriterande och upprörande läsning. Om folk i allmänhet lever i sin lilla bubbla så good for them, eller nåt, men tycker inte tidningar borde få stärka sånt... I sånhär fånig form framför allt. Och kan inte fatta att dom faktiskt ingenstans och ur nån synvinkel alls tog upp dethär med barnlöshet och oförmåga att få barn överhuvudtaget, för att inte tala om planering av tidpunkt. Suck... Så om man nu än inte önskar folk svårigheter så önskar man ju ändå att folk sku få ens en liten bild av vilka eventuella sådana som kan tänkas finnas, och ifall man själv varit lyckligt lottad nog att kunna planera sina barns födslar kanske nånstans i ett hörn av sitt medvetande (dvs här i ett hörn av artikeln) tänka på det faktum att andra kämpar hårt, gång på gång blir besvikna och kanske trots alla försök får fortsätta utan barn. Tycker jag liksom artikeln nånstans ju nog kunde ha omnämnt. (Eller helst kanske inte formulerat så idiotiskt som dom gjorde in the first place...) Ilskna harangen slut... För denna gång.
Radera