Snälla, försök ta hand om er

Ikväll har jag en känsla av att folk runtom mej faller i bitar. Många har det så svårt, mår så dåligt, hoppar på gungfly. Världen är så fruktansvärt uppochner, känns det som.

En hel del av dem är barnlösa som jag. Och mitt hjärta blöder när jag läser de tunga, tunga känslorna och situationerna som folk är i. Senast idag, fleera stycken... Som måst ge upp, som igen ställs inför nya berg att klättra över, som åter en gång blir besvikna och slungas ner i sorgen pånytt. Jag känner så med er! Och jag hoppas innerligt att ni ändå orkar!

En liten stund i taget...

En del är också folk med andra svårigheter - depressioner och utmattning finns med, och en del annat. Som gör mej och andra oroliga, som gör livet tungt att bära, som skrämmer och försvårar... Livet kan vara såå hårt ibland, och vi är så dåliga på att ta hand om oss själva, ta vara på varandra. Likaså här - jag hoppas innerligt att ni ändå orkar!

En liten stund i taget, ni med.

Skickar en liten men innerlig omtanke och bön till er alla - snälla, försök ta hand om er! Det är inte alltid lätt, men ni är alla så värdefulla! Andas vidare, en liten stund i taget.