Lite fler citat av @zoeadelle på agendan idag, med lite annat tema.
Den här gången vår tendens att tala om closure, om att se det goda, om att tragedi kan ge upphov i nåt vackert m.m. dylika tankar. Samma ”myter” var uppe tidigare i sorg-serien ren - här lite till...
Zoe liknar tanken om closure vid myten om enhörningar. ”Closure following a loss is as much of a myth as unicorns and fairytales. One can not close a door on grief. ... One can only learn to accept what has happened and live with this new state of reality.”
Vad gäller silver linings, bright sides, beauty out of grief od. är hon lika krass; ”... at times there is no upside, there is no happily ever after... sometimes it is as bad as it looks and there is healing to be found in just acknowledging that fact. Loss is devastating.”
”Often it is suggested that tragedy will turn into something beautiful down the line, and whilst I am a huge believer that joy can arise from the ashes, I am acutely aware that to even suggest something good can come out of loss is hurtful and insulting. Just because someone finds happiness following a loss, doesn’t mean someone’s death turned into something good. Likewise just because someone finds a way to turn their pain into purpose, doesn’t mean the loss happened for a reason.”
Som jag konstaterat många gånger om - ja, folk vill hjälpa. Jag gör säkert sånthär själv också. Men det är allt annat än hjälpsamt. Sorg är sorg, saknad är saknad - och inget i världen kan ta bort det. De behöver få finnas, få rum och erkänsla. Ett lyssnande öra. Förståelse. Det bara är - utan ”blir bättre sen”, ”har nån mening”, ”kommer nåt vackert ur” och annat sånt. Sorg är brutalt, gastkramande, enormt i början, och måst så få vara. Sen lär vi oss sakta, sakta leva med den ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar