En otroligt inkännande röst i sorg-frågor är @zoeadelle på Insta. Hennes vinkel är främst missfall, men också barnlöshet och annan sorg ryms med. Här är några av hennes tankar;
Zoe talar om sorg som vågor, som labyrinter - där vi tappar bort oss och hamnar på samma ställe om och om, eller där vi stundvis finns i dalarna med mindre sorg och stundvis under en vågtopp igen. ”Grief is far from linear, it’s a maze of epic proportions.” ”Eventually, the waves become gentle and the grief becomes more of an undercurrent in your life.”
Något hon är noga med att poängtera är att det inte finns nån tidsram, nån ’rätt längd’ för sorg. ”There is no worldly standard of what is ’normal’ when it comes to mourning...” Hur du än känner, hur mycket du än känner, hur länge du än sörjer, hur (om) du än gråter - det är normalt och det är tillåtet och det är rätt. ”Your grief. Your loss. Your normal.”
Och vad gäller de där vågorna som sen blir mildare - ”The world often states that grief gets less over time, but I disagree. Grieving is a lifelong process. ... What happens is we get stronger. We get better equipped at carrying the weight. We learn new skills to adjust our balance, so we can function whilst journeying with this substantial loss.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar