Ännu en cykel där du inte kunde bli till.
Där inget kunde hända, jag vet hur det går.
Ändå känns det som livet rinner ur mej igen.
Allt slutar, igen en gång. Allt hopp är igen ute.
Tröstlöst känns det. Sorgligt och helt dödfött.
Även om inget annat kunde ha skett just nu.
Men det påminner, det drar upp allt igen...
Alla andra likadana cykelslut. Besvikelsen.
Då när nånting kunde ha skett, men inte.
Sorgen stiger upp igen varje gång inuti.
Jag förlorar dej alltid lite igen, iallafall.
Trots att jag visste att du inte är där.
Saknar dej lite mera alltid just då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar