När inget går som man tänkt

Well. Ibland är ju livet lite komplicerat liksom. Bytte ju ort och jobb och sådär, av diverse orsaker. Orsakerna hängde sen med hit också, så blev inte bättre här heller, och jag får byta ort igen. Flytta tillbaka, med andra ord. Har varit ena frustrerande veckor sen detta konstaterades, och medan saken utreddes. Nu när det hela är klart känns det redan lite lättare, även om det är irriterande och ledsamt att det inte gick som jag hade tänkt. Men, har ju lite träning i det liksom. Att saker inte går som man tänkt. Det jag har jobbigast med är osäkerheten. När man inte vet. När man måst vänta, hänga, avvakta, se... Det orkar jag väldigt dåligt med nuförtiden. Efter alla år av sånt i fertilitetsvården. Totalt slut på tålamodet med sånt just nu. Det drar ner mej väldigt mycket. Men måst förstås jobba på det, och låta utredningar och funderingar ha sin gång. Nu finns ett svar på vad som ska ske härnäst, och det gör mej lugnare. Kan igen ställa in mej på ny förändring snart. (Eller, delvis återgång till gammalt alltså.) Vad det sen blir av saker därefter, det vet jag inte riktigt. Just nu är jag här ännu, på nytt ställe, lite till än. Sen återgår jag till gamla invanda gator, och ser vad livet för med sej då. Lär väl ordna sej. Men visst, nog är det ledsamt, frustrerande och otrevligt när det man planera och satsa på inte går som man tänkt. Perspektivet från förra omgången av inte går som jag tänkt säger mej ändå att detta inte är någon fara. Att då gör vi nåt annat av det hela. Att flytt och jobb tvingas omvärderas och planeras om, det är en småsak jämfört med att omvärdera drömmen om barn till ett liv utan. Och det gick ju liksom det också.