Lägesinformation till kliniken

Sen sista vårdomgången i januari, och samtal för att meddela negativt resultat, har jag inte hört av mej till kliniken. Kom till att det nu kanske sku vara läge att informera dem också om var jag står just nu, så ringde och talade med en av sköterskorna. Ett varmt och förstående samtal, som ledde till att jag sitter med tårar i ögona nu efteråt. Jag finns fortfarande i deras listor, och det var ok att fortsätta med det även om det just nu ser ut som att fortsättning inte finns. Är inte själv helt beredd att totalt dra undan den kontakten än, och är lättad över att få passivt hänga med... Huruvida denna känsla av att vården ska vara helt avslutad håller i sej eller inte kan jag ju ändå inte vara hundra procent säker på, och känns nog därför bra att ha kvar möjligheten. Eller ja, möjligheten finns ju alltid att återuppta kontakt också, men på nåt sätt mentalt skönare såhär... Inte aktiv, troligen avslutad, men ändå med en tå inne... Ett tag till iallafall. När det sen är mer totalt säkert hur det blir får jag ta ett nytt samtal, aktivera eller avsluta... Till den stunden har jag nu ännu tid. Tid som för mej själv personligen känns som avslutat vårdkapitel, åtminstone i nuläget, men som för klinikens del var helt okej att lämna öppet. Skönt så. Någon dag i framtiden kan det komma emot en annan känsla, som leder till att klinikkontakten och min fil där ändras till status aktiv. Eller så ringer jag upp och ber om en tid för avslutande samtal. Vilkendera det blir får tiden avgöra. Just nu är jag i läget vården för min del avslutad, med en liten springa öppen... Och med mej på vägen fick jag en innerligen uttryckt välgångsönskning... Det kändes nog verkligen att de som jobbar på kliniken är investerade i sina klienters livsvägar på nåt sätt. Så även under processen när de verkligen innerligt uttryckt en önskan om att få hjälpa mej uppnå den dröm jag bar på. Lika innerligt kände jag nu att det fanns en önskan om att jag i detta beslut får ha det bra. Hur mycket de, liksom jag, än hade investerat i, och önskat, en annan utgång så kändes det som att förståelsen för var jag finns och den känsla jag har just nu var helt självklar. Och det är jag tacksam och glad över. Min sak, för all del, men ändå fint att få en klar förståelse för det man lever i och upplever. Och att de önskar en väl. Värdefullt!