tisdag 25 juli 2017

Och dethär med barnantal

Som motvikt till detdär med att färre barn är mer miljövänligt så fortsätter också debatt och ramaskri kring den låga nativiteten i landet. (Går bra ihop det ju. Antingen är vi miljövänliga eller så försöker vi hålla igång vårt lands population... Hur väljer man sen där då...?)

Anyway... Har skrivit en liten sur kommentar om saken ren tidigare, i inlägget Jämlikhet & offentlighet. Kommer nu en typ lite liknande sur kommentar igen... Sorry...

Hufvudstadsbladet hade igen på ledar-utrymme en spalt om detta, De uteblivna barnen, där skribenten funderar kring att vi nu har lägre antal födda barn än under nödåren.

Tillräckligt många barn behövs för att hålla upp skatteunderlaget och kunskapsbasen, och för att föra vidare gamla traditioner, påpekas det... Viktiga uppgifter för de barn som nu är alldeles för få, tydligen. Suck. Det är alltså det vi har barn för. Lite karikerat, men... Suck. Och det är inte så han menar nej, och jag plockar ju en liten sak här nu, men...

Också i denna text är frågan om ofrivillig barnlöshet rätt sparsam. (I de flesta texter saknas den helt. Eller möjligen finns det en kommentar om att ålder för barnafödande måst sänkas, då den nu så höga ålder utgör en fara för barnlöshet.) Men, i denna text existerar den iaf på några ställen nog. Framsteg där, iaf. Skribenten har en mening om hem "där man sitter och saknar ett" (barn). Konstateras alltså att sådana finns. Singlars existens noteras, men deras ståndpunkt i fråga om barn sägs vetas lite om. Enkätbehov här, eller? Och så talas det om det ledsamma i att två personers "tidsfönster" för barn "allt oftare förblir osynkroniserade". Vad det nu sen riktigt betyder... Mäns barnlöshet, som varit på tapeten också i övrigt just nu, ryms med. Bra så. Så ger nog detta inlägg en del pluspoäng där iaf.

Detdär med bilden av barnlösa som själviska karriärmänskor tas också upp. Påpekas att det ju inte stämmer som bild (mera). Tyvärr sitter den ändå på många håll ack så hårt.

Och sen avslutas hela alltihop med meningen "Mycket finns att göra för att vi ska bli ett folk som välkomnar fler barn.". Och här blir jag lite mållös. Samtidigt som det säkert är helt rätt ur allmän och landsomfattande politisk vinkel så känns det ur min synvinkel som ofrivilligt barnlös ganska osmakligt. Jag hade gärna välkomnat ens ett barn. Men jag fick inte den förmånen. Sku vilja säga mycket här, men vet nu inte ens riktigt vad. På nåt sätt gör den meningen mej bara rätt nedstämd. Antagligen detdär "bli ett folk som". Stämmer väl på populationsnivå, men mej träffar det personligt i hjärtat. Inte meningen, I know. Satt sej ändå där. Som en liten pik om att jag inte var en person som...

Och så undrar jag lite hur man isåfall blir en sån...? Vad borde jag göra då liksom...?

Sammanfattningsvis så är det som stör mej med denna text, liksom med alla andra jag läst på samma tema, det lilla utrymme som den ofrivilliga barnlösheten får. Längtan och önskan finns iaf med nu, vilket som sagt är ett framsteg. En skribent med mer förståelse(?). Ändå är det väl så mycket som måst sägas i debatten att dendär ouppfyllda önskan och sorgen över den får väldigt lite rum, trots att den berör oändligt många. En av fem. Och även om ålder är en faktor så är den verkligen inte den enda. Saknas såå mycket av den ofrivilliga barnlösheten i hela rapporteringen kring nativiteten att alltihop känns både olustigt, fräckt och nedvärderande för en som gärna hade hjälpt till med att öka antal födda barn här i landet, men inte gavs den chansen. Inte kunde. Inte fick. Inte lyckades.

Ur den synvinkeln hade jag verkligen önskat att den verkligheten lyftes upp mer i allt detta. Men det är väl en så svår nöt att knäcka dethär med ouppfylld barnlängtan, så det är bättre att låta bli att nämna det. Kan inte alldeles enkelt åtgärdas. Inte alldeles billigt heller. Så då struntar vi i den aspekten. Förutom detdär med att uppmana folk att "göra" barn tidigare.

Suck.

Pissed off...

Och ledsen.

Och för all del - det är mina tankar, känslor och formuleringar dethär. Men samtidigt vet jag också att hela denna rapportering nog för många andra ofrivilligt barnlösa känns aningen snedvriden. Ger inte just rum för den verkligheten, även om den delas av väldigt många.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar