Nå, sen lite oro igen...

Jo, jag vet att man inte borde oroa sej... Men... Idag lite missfärgad flytning några timmar, precis som min kropp brukar annonsera att mensen är påväg om nån dag eller två. Så blev ju orolig då. Hur väl jag än vet att sånt, och t.o.m. ordentligare blödning, nog är helt normalt i början av en graviditet. Hur väl jag än vet att det ännu inte behöver betyda nåt alls. Hittills i mitt liv har det tecknet, den känslan, ju alltid lett till mens lite senare. Så är ju då rädd att det gör det nu med. Att min kropp inte ännu hiffat att den inte borde ställa till med sånt nu.

Ringde kliniken för att fråga vad jag ska göra. Kom överens med läkaren att jag kör några dagar med Lutinus-tabletterna nu igen. Gulkroppshormon. För att ifall om mensen faktiskt annars sku starta eventuellt stoppa den för ett tag igen. Ge kroppen lite mera tid att hinna förstå att den inte ska komma. Ge embryot lite mer tid att befästa sin plats och skicka sina signaler. För i sej borde jag vara klart och tydligt gravid just nu - med så pass bra provsvar igår. Om min kropp sen har fattat det är en annan sak. Så får hoppas några dagar externa hormoner sku ge den tid till det... Är det sen då så att embryot inte ska stanna så finns det inget som kan hindra det från att hända. Men, nu ännu vill jag åtminstone se att det inte är för att kroppen inte hunnit med än... Sluta ju med Lutinus på lördag i samband med testet, så i värsta fall är tecknen på mensstart nu faktiskt det att utan den hålls cykeln inte längre på paus. Men kanske med några dagar till...? Lite "hålla andan-känsla" igen idag.