Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019

onsdag 3 oktober 2018

Respektera din ork...

Med botten i de senaste dagarnas känsla av att varken fortsätta eller låta bli känns möjligt skrev jag ett mail, som väl nog var mer ett hjälprop än nånting annat. Med ganska samma andemening som söndagens inlägg här... Och fick ett svar som hjälpte en hel del, trots att jag inte ännu håller med helhjärtat känslomässigt. Intellektuellt jo, men inte känslomässigt ännu. Svaret var i korthet att ”respektera din ork”! Säg inte åt dej själv att det är fel att inte orka och hur kan man bara inte orka... ”Man kan! Och får!” Försöker ta in det... Men, ännu är känslan den att jag borde ha ork att göra allt som bara går att göra, när det är möjlighet till barn det handlar om... Och fastnar i träsket av att jag inte orkar tänka mej det, men inte heller klarar av att ge mej rätten att inte orka. Försöker nu ta detta som mantra då ett tag - respektera din ork! Just nu allt jag kan försöka göra... Ta in och finnas i de känslor som aningen övermäktigt kört in, och låta sorgen och saknaden finnas just nu. På nåt sätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar