Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019

onsdag 4 juli 2018

Singellivets goda aspekter

Me Naiset listar i inlägget Sinkun kiitollisuuslista 20 saker som folk i parförhållande avundas singlar. Min första fundering kring det är att måst vi nu alltid jämföra och avundas!? Men det är väl bara så vi fungerar. Tyvärr. För något plus finns andra minus, och det sku ju verkligen vara trevligt om vi istället för att avundas varandra sku glädja oss åt de aspekter i vårt eget liv som är bra. Men... Ibland är det ack så svårt, säger inte minst hon som nog ofta innerligt önskat få uppleva livet med barn... Och visst får man ju sörja sådant som inte blev, absolut! Samtidigt är det ju bra att öppna för saker som är fina. Så om denna singelns tacksamhets-lista används av singlar så är den väl bra att ha. Sen är ju frågan om aspekterna på den är de rätta... Antagligen är vi väldigt olika i det - vilka vi håller med om och vilka inte. Kanske dessa 20 kan fungera som grogrund för att fundera på en egen tacksamhetslista?

Börjar ändå med att kommentera några av punkterna på denna lista. För alla stämmer knappast för alla. En del kanske inte för så hemskt många... Ren punkt 1 - man kan sticka iväg ett år ut i världen; inte speciellt många har råd att göra sånt. Och det finns också andra hållpunkter än bara partner och barn. Men kanske sådär i det stora hela möjligen enklare? För en del åtminstone. Jag sku säkert kunna, om ekonomin tillåter, så för all del... Möjligt. Men enklare sådär i allmänhet, för alla, är det knappast. Det känns väldigt generaliserat.

Huruvida man som singel är aktivare och intressantare än folk i par är väl snarast en personlighetsfråga...!? Jag kan inte tänka mej att man som par ”utlokaliserar” sitt liv till sin partner i den grad att man inte är alls aktiv och intressant själv? Eller? Gör folk sånt? Och är det för att man är i ett par då, eller för att man har en mera tillbakadragen personlighet? Kanske lättare att bli ännu mer tillbakadragen iofs, än om man sku tvingas sköta ärenden själv åtminstone. Men känner nog också många ganska så tillbakadragna singlar.

Nummer fyra blir vuxen snabbare känns också som lite samma kategori. Knappast helt, eller ens i stora delar, fast i om man är singel eller inte. Samma ansvar har man nu väl ändå, även om man kan dela det? Fast singeln har ingen att gnälla åt om saker inte är gjorda iofs... Så mindre gnäll då kanske? Att få mer gjort ensam (nr 6) är personlighets-bundet tror jag. Vissa gillar att göra tillsammans, kunna bolla tankar och få stöd... Att inte behöva debattera hur fritid ska tillbringas ser jag som en god sak, men knappast alla de som nog gärna hade varit i ett förhållande och saknar nån att göra saker med...

Nummer 13 stämmer definitivt inte på mej! Jag är inte det minsta händig. 19 och ekonomi också nu och då lite hakusessa... Jag är ibland rätt bra på att shoppa. (Men inte så att jag går under iofs.) Men de som däremot stämmer för mej, och som jag kan instämma i, är iaf redan nämnda nr 8 - egenvald fritid, nr 10, 14, 16 och 20 kontroll över egna domäner och sig själv, 11 - rum för egna känslor, och 15 och 17 - tid och energi för vänskap och intressanta och givande saker. De känns också alla viktiga för mej.

Så om jag sku skriva en egen tacksamhetslista så sku den antagligen starta med möjligheten att själv disponera över min fritid. Jag trivs väldigt bra med att ha egen tid, och med att själv kunna välja om och vad jag gör, när och i vilken takt. Kan dalla hemåt via stan om jag vill, i lugn och ro. Eller kan, om jag så tycker, hoppa på en buss, helt extempore, och åka iväg till nästa stad. Jag behöver inte förklara mej för någon, mer sällan vara hemma för nåt särskilt, inte planera allt i förväg för att nån annan ska veta vad jag gör. Det känns som en bra sak för mej. Men jag planerar nog oftast ändå, och har gärna lite koll, för mej själv.

Att själv få och kunna styra över sina egna domäner är också en sak jag trivs med. Saker finns där jag satt dem, och jag får själv välja hur jag inreder och ordnar. Också hur jag stylar mej själv och vad jag väljer att köpa. Ingen behöver involveras eller rådfrågas innan beslut tas. Det är nu en aspekt som sen möjligen kan ställa till med lite problem ifall jag nån gång ska befinna mej i ett parförhållande. Men det problemet tar jag isåfall sen.

Rum för känslor utan att behöva ta hänsyn eller kompromissa eller gömma nåt eller så - det kan jag också känna att är en bra sak. Det verkar finnas känslor man inte riktigt visar i ett parförhållande, och iaf i fertilitetsvård och barnlöshet kändes det som att jag kom lättare undan som bara hade mina egna känslor att relatera till - inte samtidigt en partners känslor som sku navigeras kring och tas in där vid sidan. Ibland känner man sej iofs liten och ynklig nog, och sku gärna ha nån som kan trösta, men jag kan iaf låta mina känslor vara vad de är, och så känns det lättare sen igen om en stund eller ett tag.

Och dethär med tid för vänner och tid för saker man är intresserad av - det känns också som en bra sak i mitt liv. Jag behöver inte välja bort partner för att hinna med andra eller annat. Jag är alldeles gärna för mej själv, men jag har också frihet att träffa folk och göra saker, utan att kolla vad nån annan tänkt att vi ska göra först. Jag har ju naturligtvis inte obegränsat med tid för folk och saker, för jag är ju också annat än bara ledig och singel, men när jag har ledig tid är jag fri att spendera den med dem eller det jag vill.

Säkert finns det också annat som kunde finnas med på denna singel-tacksamhetslista. Och så finns det tacksamhetsaspekter som inte är kopplade till singelstatusen, utan har att göra med andra sidor av mitt liv. Som fascinerande arbetsuppgifter och studier, en tillräckligt bra ekonomi för att kunna göra saker och unna mej saker, stöttande föräldrar och syskon, fina vänner, en trevlig lägenhet, ett underbart sommarhem, många resor i bagaget, ett stöttande nätverk i barnlöshetsfrågorna - både via Simpukka och utanför. Med mycket, mycket mera.

Och jag är glad att jag kan se allt det. För det var ju absolut inte lätt, eller ens möjligt, under åren av barnlängtan och fertilitetsvård. Inget annat betydde nåt, när bara förhoppningen om barnet fick plats. Nu finns det mycket som känns meningsfullt och fint, och jag är tacksam också för det. Dessutom är jag tacksam för att jag trivs så bra som singel, och inte tycker jag behöver eller vill ändra på det. Mitt liv är rätt bra som det är just nu - all things considered. Och det är ju verkligen nåt att vara tacksam för!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar