Drömmar, om dej & mej

Kreativa skrivandet sista inlämningstext har tema drömmar. Kändes svårt...

---

Tankarna flyger
på flyktiga vingar,
är svåra att fånga -
vad säga om drömmar?


---


Du fanns alltid i mina drömmar om framtiden. Barnet. Eller ni, kanske sku ni vara flera barn. Sånt kan man ju inte veta, men på något undermedvetet självklart sätt fanns idén om barn där. Alltid. Exploderade i tydlighet och klarhet när jag gav dej möjligheten att bli till. Oj vilka vackra drömmar det blev då! Älskade att kunna se dej för mitt inre. Du bara fanns där, så självklart och så klart. Dagdrömmar, och drömmar om natten. Där fanns du. I min enfald tänkte jag att ännu bara där, men snart finns du på riktigt.


---


Drömmar väcker längtan väcker vemod väcker sorg. Så gick det med drömmen om dej. Barnet. En framtidsdröm blev en utopi. Drömmarna som var så tydliga fick sakta ge vika. Lämna rum för mardrömmen. Bara den blev sann. Jagade mej med tvivlena, med hånet om att jag hade trott, med de rivande klorna i sorgens mörka vrår. Visade mej att jag inget hade att säga till om, att det inget fanns jag kunde göra. Trängde dej längre och längre bort, spräckte önskans och hoppets späda bubblor gång på gång.


---


Via sorgens djupa snårskogar syntes sen nya stigar, med nya drömmar. Drömmar som inte innehåller dej, och som därför aldrig kommer att vara detsamma. Aldrig kan kompensera. Men ändå vara okej. Drömmar om ett liv efter alla tunga processer, ett där jag kan gå vidare, vara jag, och leva ett liv som trots allt är bra. Som är nåt annat och nåt nytt. Drömmar om att få ge vidare, få vara till stöd för andra. Drömmar om att du, och den process jag gick igenom i hoppet om dej, kan ge mej nånting, trots allt.


---


We’ll always have our dreams, sa den döende mamman till sitt barn i filmen, och jag tänkte att så är det också med oss. Du kanske aldrig får finnas här på riktigt, men du finns för alltid i mina drömmar. Länge kunde jag inte se dej där, när mardrömmen och sorgen la sitt täcke över, men glimtarna av dej kommer tillbaka igen. I mina drömmar. Det räcker inte, och de väcker vemod, men nånstans är jag ändå glad att du ens där får finnas. För mej var du verklig. Då. I drömmarna kan du ännu få vara det. Alltid.


---


Lite, lite finns möjligheten ännu kvar. Lite, lite kan jag hoppas att drömmen blir sann.