Ingen hjälp där inte...

Arbetshälsovården kunde inte hjälpa. Trots symtom kunde dom inte sjukskriva, för lite för det. Och när det bara indirekt behövs, liksom. Eller nåt. Så poängen kvarstår att jag borde vara utan symtom, och läkaren förstod varför jag hade fått det budet. Säkra före det osäkra liksom... Men kunde inte nåt annat än att igen puscha på att nåt ska göras. Undersöka och åtgärda alltså. Tyvärr är ju tidtabellen då väldigt långsam. Hinner knappast hända nåt kring det på dethär årets sida. Fick ju vara tjänstledig, sa han. Jojo, det får man ju. Utan lön. Kan diskutera förflyttning med högre chefen, var en annan tanke. Nå visst, men finns ju inte hur mycket platser som helst. Dessutom vill jag inte bort. Men, funderar nu själv på om julpaus plus lite egen ledighet sku kunna räcka... Fast då ska ju tajmingen fungera. Och så undrar jag ju vad jag isåfall ska/kan/vågar göra om det faktiskt sku ta sej? Vågar man sej tillbaka då? Vet inte vad jag ska tro och tänka. Skjuta på till sensommaren/hösten är ett alternativ, men har då knepigare situation gällande jobb-byte och sånt, som jag hade planerat... Och måst ju då vara på annat ställe sen. Men har liksom färre möjligheter om jag ska ha dethär vid sidan om. Sku därför gärna nog få undan dethär nu ren. Suck. Lite ulalla med alltihopa fortfarande. Vet inte vad jag ska tänka. Hoppas på nåt sätt bara på att det blir minusgrader, gärna ren på dethär årets sida, så pass mycket att marken fryser och symtomen blir färre. Eller helst är helt borta. Då kanske jag sku våga försöka nu under vintern...