Well. I början av veckan en diskussion som sluta med orden ”du jobba nog där som lärare ren när jag gick där i skolan”. Talar om ett lågstadie. Och en tjej som nu är mamma till en femåring. Och jag reagera på två sätt... Först kom ålderssmällen - kan jag faktiskt vara så gammal!? Jo, visa sej stämma att hon varit där när jag börja där. Ena ung lärare (23, tror jag) och andra en årskurs 5:a. Inte så kiva perspektiv, när jag ju ännu tycker att jag är så ung. (Och är det också jo, 36 är ännu ungt.) Men sen kom den tyngre reaktionen - hon har en femåring! Den som var i lågstadieålder när jag börja som lärare där har barn, och till på köpet en femåring. Fan vad det stack till. Och har varit ett jobbigt perspektiv att ta in hela veckan. Inte helt du med det ännu heller. Känns på nå sätt så ofattbart retligt och ledsamt.
Kommentera om det åt ett par kolleger för en stund sen, när vi hamna in på en diskussion om barnlöshet. Och de förstod båda varför det kändes tungt. Var annars också en fin diskussion med (tyckte jag åtminstone) mycket förståelse. Sånt känns alltid bra. <3
Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar