Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019

fredag 10 maj 2019

Simpukkaviikko 2019/5

Lite tillbaka till kommentarer och frågor på sociala medierna idag, med en annan bild och annan vinkel. Mer överlag, inte bara frågor/kommentarer kring barn”skaffning”.

Denhär gången mer kring att det inte är så lätt att veta vad man ska säga när någon befinner sig i en kris eller en tung situation, såsom ofrivillig barnlöshet. Ibland är det som sägs allt annat än vettigt, mer för att man försöker hitta nåt bra och tröstande, eller försöker fixa sånt som inte går att fixa. Välmenat, ofta, men blir ändå fel, eller åtminstone jobbigt.

Tumregel är ju nog helt överlag att det viktigaste är att lyssna snarare än tala. Man varken kan eller behöver försöka fixa nåt, och råd känns mest otrevliga och oförstående. Olika rätt bra fraser som går att använda är ”Jag vet inte vad jag ska säga.”, ”Det finns ingenting att säga.”, ”Jag finns här om du behöver det.”, Jag lyssnar om du vill prata.” Som exempel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar