Lite krishanteringstankar

Kodin Kuvalehti hade ett inlägg kring kriser häromdan, som hade så många bra poänger att jag vill lyfta upp det här. Miten kriiseistä selviää, hur klarar man kriser, är frågan i rubriken.

Tänkte lyfta upp ett par citat främst;

”Se on isoin ja tärkein asia. Ei neuvon antaminen vaan se, että toinen uskaltaa olla kuuntelemassa, jakamassa tarinaa ja läsnä.” Och dethär är ju en av de saker jag mest lyfter upp, både här och i min närmiljö - att det viktigaste stödet är nån som bara lyssnar, delar en stund, finns där. Det är allra mest värdefullt och hjälpsamt.

”Tärkeintä on antaa itselleen aikaa. Mieli tekee töitä, vaikka siltä ei tuntuisi. Siitä kertoo esimerkiksi se, että kriisi palaa jatkuvasti ja pakonomaisesti mieleen ja nostattaa voimakkaita tunteita.” Bra för både en själv och andra att veta - att de återkommande känslorna, tankarna och funderingarna är en del av bearbetningen.

Lita på ditt psyke (luota mieleesi) konstaterar krisarbetaren som intervjuats också. Och - det finns inga genvägar, man måste gå igenom sina känslor. En viktig poäng också angående krisfaserna, som ofta lite missuppfattas - de är ingen rätlinjig utveckling, utan pendlar och kommer ofta gång på gång över en. Inte minst så i en barnlöshetsprocess.

”Elämä on elämää. Asioita tapahtuu. Emme voi muuta kuin hyväksyä, että minun kohdallani on sattunut näin.” Men också - ”Surun ja epätoivon tunteillakin on merkityksensä. Kriisi vie oman aikansa. Siihen pitää vaan suostua.” Det är en ”liten” balans där - acceptera att det gått såhär för mej, men samtidigt också inse att känslorna måst få sitt rum... Och hitta ny balans varje gång det igen svänger, i den smått ständiga bergochdalbanan.