Antingen är man gravid eller inte

Autismspektrumstörningar är inte så rättframma och kategoriska, meddela en föreläsare idag. (Mängden och styrkan i olika symtom är det som bestämmer om man får en diagnos eller inte, och gränsen mellan har och har inte är rätt godtycklig.) ”Det är inte som med graviditet”, sa hon. ”Antingen är man gravid eller så är man inte.”

Min första reaktion var att måst man nu, av alla saker man kunde ta som exempel, ta just graviditet? Suck... Antingen är man eller så är man inte, och jag - jag fastna på detdär inte. Great, kiva. Tack för att du påpeka. (Nå, nu vet hon ju inget om nå barnlöshetsgrejer, men man kanske liksom kunde ta ett annat exempel, när det ju nog finns...)

Och sen på vägen hem, långt senare, konstatera jag att ja - är det nu sen så rättframt det heller...? Det finns missfall, kemisk graviditet, tuulimuna... Ett plus är ett plus, säger många, men nej - not quite. Ett plus är ett kanske, ett hopp. Man tror man är gravid, man hoppas att det isåfall håller, men man kan inte vara säker på nåndera.

En påbörjad graviditet är aldrig riktigt säker. Ett plus kan vara bara kemiskt, ett embryo kan sluta leva, en graviditet kan avbrytas i vilket skede som helst av dom många månaderna den borde hålla för att barnet ska få bli till. Så tja, antingen är man eller så är man inte? Kemiskt är inte på riktigt. Tuulimuna är inte på riktigt. Så nej.

Eller kanske nog. Man är eller så är man inte. Det är bara man själv som inte vet om man är på riktigt, eller om det bara är kropp och graviditetstest som påstår så. Fint trevligt plus på test och starka symtom som håller tron och hoppet uppe. Sen säger ultran i värsta fall att haha, trodde du ja. Shit happens, inte var du heller. Tuulimuna.

Nu har jag inte själv råkat ut för just det, men har vänner som har. De kemiska graviditeter som jag antar var orsak till de två svagare plus jag fått på test var ju inte heller på riktigt en graviditet (inte gravid) även om jag trodde jag var gravid. Sen hade jag den gången jag var gravid, på riktigt, ända tills embryot sluta leva, och jag en vecka ännu trodde, fast...

Så det finns nog en aning subjektiv osäkerhet i antingen eller här, även om det säkert är en rätt så kategorisk och rättfram fråga ur medicinsk synvinkel. Ur den personliga vinkeln är dock den klara och kliniska faktorn inte det som väger tungt och är viktigt, utan den emotionella och individuella. Vilket inte alltid syns i vården, tyvärr.

Stora och tunga frågor, t.o.m. ner till den ”lilla” och ”enkla” faktorn är eller är inte.