Facebook påminner idag om den ”mest gillade bilden” för 6 år sen. En bild med ett hav av färggranna blommor. Med texten ungefär ”this is how I feel right now”. Orsaken bakom det, som inte berättades då, var det första samtalet till fertilitetsvårdsklinik och ett bokat besök. Jag stod precis inför att inleda vården, försöken att bli mamma, och jag kände mej sååå otroligt lycklig. Vet inte om jag nånsin förr (eller efter) känt riktigt så starkt. Lycka, alltså.
Visst fanns de där mellan varven, lyckan och glädjen, också när processen starta, men då så väldigt uppblandat och varvat med oron, besvikelserna och sorgen... Glädjen fanns i de inre bilderna av barnet, av mej som mamma, och i takt med processens gång försvann de bilderna allt mer. Våga inte längre tro, orka inte se de bilderna riktigt, för tänk om inte...?
Och de skräckbilderna, om inte, var de som processen sluta i. Och hur innerligt ledsamt det än är så lärde jag mej nånstans under vägen att förlikas med den tanken... Med att trots all längtan, all glädje i bilden av barnet och föräldraskapet, så kan livet vara okej också såhär. Ändå förstås med tomheten och sorgen med, allt som oftast. Och att se tillbaka på den glädjen, nu med facit på hand, det känns rejält tungt. Väldigt, väldigt vemodigt.
Men att det bara är 6 år sen!? Känns som ett helt liv.
Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar