Statsrådets rapport 2019:7

För studier och jobb läste jag igenom en statsrådsrapport kring utveckling, lärande och delaktighet för alla barn och unga, och hicka till lite när jag kom till ett kapitel med titeln ”Föderskornas ålder ökar och ofrivillig barnlöshet blir vanligare” (min översättning).

Rapporten konstaterar som många andra artiklar, rapporter etc. just nu att barn-skaffningens - lastenhankinnan- förskjutning till senare ålder ökar mängden ofrivillig barnlöshet. Men sen lyfter den också upp barnlöshet som psykosocialt problem som ger upphov i djup sorg, känslor av hopplöshet och utmaningar i de sociala relationerna. Den djupa och kroniska sorgen kan fortgå även om fertilitetsvården sen lyckas, och de tunga upplevelserna under vården kan göra föräldraskapet svårt, påverka välmåendet i familjen.

Av de orsakerna påpekas att ofrivilligt barnlösa behöver stöd med att bearbeta de mångfacetterade och tunga känslorna, med de tunga fertilitetsbehandlingarna och med parförhållande och föräldraskap. Det psykosociala stödet för fertilitetsvårdspatienterna borde vara lagstadgat, och psykologtjänster borde ingå i vårdprocesserna, är ett av åtgärdsförslagen i slutet av kapitlet kring ofrivillig barnlöshet.

Lite konstigt kändes det att läsa igenom dethär mitt i arbetsdagen. Men samtidigt är det bra att också detta ryms med. För att det påverkar så mycket, och för att om den barnlösa sen får barn så är de tidigare upplevelserna ofta något som påverkar både under graviditet och i relationerna till barnet. Så det är bra att det lyfts upp. Att personal som jobbar med familjer och barn har en liten uppfattning om när det eventuellt kan behövas mera stöd.

Och att rekommendationen om lagstadgat stöd och psykologtjänster i samband med fertilitetsvård kommer i en sånhär rapport känns väldigt bra. Det borde på nåt sätt vara så självklart att en sånhär process är fruktansvärt tung, både fysiskt och mentalt, och påverkar individ, parförhållande och ev. familj väldigt mycket... Så redan för individen sku stödet vara verkligt behövligt, och finns det sen ett barn med i bilden kan stödet emellanåt t.o.m bli rätt avgörande för att hens varande, familjeliv och utveckling ska bli så bra som möjligt.

Tycker iofs att stöd borde finnas tillgängligt oberoende av vad bakgrunden för familjen är, enligt behov. Liksom jag tycker att stödet borde finnas tillgängligt oberoende om fertilitetsvården ger upphov i barn eller inte.

Celldonationer och den påverkan fanns inte med. Hade nog behövts... Det är ju verkligen en fråga som kan påverka i barnets utveckling. Både för föräldrarna och för barnet. Frågor om genetik, om varifrån olika drag kommer etc... Och sådant som det kunde vara bra för personal som träffar barnen att känna till mera om, för att kunna bemöta på rätt sätt, inte säga nåt fånigt... Fast, sånt finns förstås nog också i andra rapporter. Men helt kort kunde det ju nog rymts med... Ens som nämnande av en aspekt att beakta.