Foto Miika Rautiainen, för Simpukka-föreningens kampanj kring olika barnlöshetssituationer, Simpukka-veckan 2019

lördag 27 november 2021

The Next Happy



Det är igen länge sen jag skrivit. För att livet mest är annat...

Tidigare i år (och kanske ren ifjol) skrev jag en rad inlägg med olika synvinklar på sorg. Och jag har tänkt skriva några kring glädje också, som motvikt. Men... Vet inte om jag har så stort behov längre. Eller lust.

Båda de känslorna har förstås funnits med längs med åren också, i olika form. Växlat periodvis, ibland funnits samtidigt. För att livet är sånt. Ofta både och på samma gång, sammanväxta på många olika sätt. 

På senaste tid har jag mest funderat på hur livet kan bli vackert, glatt och meningsfullt också utan barn. Hur det är viktigt att också det får synas. Både åt dem som just hamnat här, och för folk runtom oss. Och nej - det är inte direkt enkelt eller möjligt för en som nyss landat i en permanent ofrivillig barnlöshet att se och ta in att det livet också är bra. Men det är ändå viktigt att de berättelserna finns.

Omgivningen kanske lite mer tudelat - för vi får höra å ena sidan att ”men du har det ju så bra, njut nu av...” (vilket man inte direkt vill få som kommentar, för att det åsidosätter sorgen) - och å andra sidan så uppmanas vi att inte ge upp och ännu försöka (något som signalerar att det liv vi finns i inte duger). Så både budskapet om sorgen och budskapet om glädjen behövs i det sammanhanget.

Oberoende vem mottagaren är (och också för sej själv) behöver ju båda få finnas och få rum, erkänsla. Och livet kan vara båda. Idag har jag en sån dag när känslan är moll och orken inte riktigt sku finnas. En där ekot av tanken ”jag undrar vem du hade varit” finns i mitt hjärta. Men i stort så har mitt liv mycket glädje och mening numera. Mest. Och det är ett skönt ställe att finnas på. Just nu.

Jag tycker det är väldigt viktigt att ge rum för berättelsen att livet är bra också så här. Att också en story som slutar utan barn kan ses som ett lyckligt ”slut”. För att livet hittar andra vägar, för att jag står också efter det. För att också glädjen, meningsfullheten och värdet hittar in, efter en så tung väg som den. Den storyn berätta jag i Yle för ett tag sen, i inlägget Alla historier har inte ett lyckligt slut.

Lite motsägelsefull rubrik förresten där, inser jag nu när jag ser min text och rubriken såhär tillsammans. Men det är ju så vi ser den historiens lyckliga slut... En barnlängtan som blir uppfylld, det är storyn vi vill höra. Storyn vi vill uppnå - helt klart. Men när den bara inte får uppfyllas är det andra vägar som gäller - och att hitta till att även de vägarna är goda, meningsfulla, värdefulla och lyckade. 

Som tips så finns det ett par böcker (minst) kring det här temat - glädje efter barnlöshet. Lesley Pyne har skrivit boken Finding joy beyond childlessness, med specifikt bestående barnlöshet som tema. Och Tracey Cleantis har skrivit boken The Next Happy. Den har inte enbart barnlöshet som fokus, utan kriser överlag. Men Cleantis själv är bestående barnlös, och boken är överlag verkligen bra!

Överlag så handlar det ju inte om att ”komma över” och ”gå vidare från” - utan om att hitta sätt att ta med sin kris och sin sorg som en del av sitt varande. En sak som finns, som påverkar - men som är en sak. Och som med tiden, småningom, också ger rum för allt mer annat. För att vi själva växer runt det (kolla tanken growing around grief). Så att vi sen är och har också allt möjligt annat.

Som jag konstaterat många gånger - jag är numera främst allt möjligt annat än barnlös. Den aspekten finns med, men bara som en aspekt. Allt annat har fått mer rum vid sidan om. Och det är skönt. Visst saknar jag ibland barnet, känner av tomrummet. Men sen är jag också däremellan glad åt friheten. The Next Happy är en massa olika saker som mitt liv ger mej möjlighet till.

Och det känns riktigt, riktigt bra!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar